I dag har jag lagt ännu en far-och-fläng-dag bakom mig. De dagarna hör inte till favoriterna. Eller som artiga lillkusinen tårögt mumlade en gång när den otäcka maten bara växte i munnen och omöjligen gick att svälja, ”jag älskar inte det här”.
Far-och-fläng har paradoxalt nog med det lugna lantlivet att göra. Det liv som Sambon och jag valde i hormonellt nygraviditetsrus tänktes bestå av lyckligt lekande småbarn i prunkande trädgård, omgärdande den varsamt renoverade faluröda stugan där nybakade kanelbullar var det minsta som bjöds vid de gemytliga gemensamma kokekaffestunderna…
Inte mycket blev som det först tänktes. Barn är t ex vare sig små eller lyckliga hela tiden. Det händer att de är både stora och arga. Samtidigt. Mer om det när de flyttat hemifrån.
Med boende på landet och försörjning och mycket annat i närmsta stad så blir det ofrånkomligen många resor däremellan, far-och-fläng, ofta flera resor dagligen. Dagen i dag innebar glädjande nog endast en tur och returresa till Staden för min del. Själva returen har jag inga som helst problem med, tvärtom. Jag näst intill älskar att åka hemåt efter att jobb, möten, matcher mm är avklarade i Staden. Det är egentligen bara den där första turen som tar emot, när man får ta sats och sikte på civilisationen och inte minst på allt som där ska uträttas.
Just då kan det hända att jag blir lite matt, klämmer fram ett försynt ”jag älskar inte det här” och tröstar mig med en slurk nykokt kaffe.
Tur att det finns kaffe att bjuda på iaf när du kommer till Staden !!:-))
SvaraRaderaKaffe och goda vänner muntrar alltid upp! Tillsammans blir det oslagbart =))
SvaraRadera