...men ofta rätt bra ändå.
Här ses lite tomtar som promt ville göras, trots att jag planerat helt andra göromål...
Som pedagogstuderande på 80-talet fick jag värdet av noggrann planering ihärdigt inpräntad från samtliga lärarhåll. Om planeringen bara var gjord efter konstens alla regler så skulle allt gå enligt den och aldrig att något kunde bli galet.
Oceaner av tid var dessutom avsatt för denna så viktiga förberedelse. Sällan eller rentav aldrig kunde något genomföras, eller över huvud taget alls hända, utan att först ha föregåtts av sagda planering. Det kändes så tryggt. Åtminstone i klassrummet.
Där ute på fältet (slagfältet?) som lärarna sa, visade sig verkligheten sällan stämma helt med uppgjord plan. Huvaligen!
Första praktikveckan på fritidshem i Jönköping innebar en rejäl krock mellan teori och praktik. Det var inte mycket alls av det som hände som ens liknade planeringen... men oj, så roligt det var! Och så bra det blev ändå. Omskakande men väldigt positiva erfarenheter, och det redan i början av praktiktiden. Sedan dess har jag ansett att planering nog är bra men inte det allena saliggörande för att få till en bra verksamhet.
Häromdagen var min plan att göra silveränglar från morgon till kväll. Far och Dotter planerade att fylla på en sk Saccosäck med mera fyllning. Denna består som bekant av små svårmanövrerade frigolitkulor som snabbt och helt oplanerat i stället spreds över hela vardagsrummet.
Saccosäcken är fortfarande inte påfylld och änglarna ligger halvfärdiga i en låda. Den snöliknande miljön försatte mig oväntat i julstämning och plötsligt var det i stället tomtehalsband som blev dagens verksamhet.
Inte alls som det var tänkt, men rätt bra ändå!
Helena Hallberg
Nu väntar tre dagars intensivt skapande inför julmässan på Örebro slott. Fokus blir på olika modeller av änglar - tur att det är det som också är allra roligast att göra just nu.
